Menu Content
Yearbook 2002 PDF Print E-mail
Written by Henrik R-S   
Wednesday, 18 January 2006
Kappseglingsreferat 2002...

Kappseglingsreferat 2002
Av Leif Ramm-Schmidt

Förberedelser

Sjösättningen var 26.5.
WB Sails Round the Buoys (IMS-ranking) 2.6.
Espoo – Suursaari Race (IMS-ranking) 7.-9.6.
Hangö-Sandhamn (IMS-ranking), 140 sjm, 28.-29.6.
Gotland Runt (IMS), 340 sjm, 30.6.-2.7.
Helsinki - Tallinna Race (LYS), 42 sjm, 17.-18.8.
Ericsson Pentala Race (IMS), 22 sjm, 25.8.
S & S Race (LYS), 15 sjm 31.8.
Henri Lloyd Race (IMS), 36 sjm, 8.9.
Saaristopurjehdus (LYS), 26 sjm, 9.9.
Syysseilaus (IMS), 22 sjm, 16.9.
Sokeri Pohjalla (LYS), 20 sjm, 29.9.

Säsongavslutning

Förberedelser

Detta var Tarantellas fjärde säsong efter sin tredje come-back. Resultaten blir bara bättre, så man kan säga att övning ger färdighet. Vi gick in för säsongen med stora förväntningar. På listan fanns 12 kappseglingar med sammanlagt 14 starter. Denna gång utelämnades IMS FM och ersattes med semestersegling, vilket familjen väl uppskattade. Men Gotland Runt skulle vi i varje fall vara med i.

Vi fortsatte i IMS 2 rankingen som minsta båt i klassen. Klassindelningen hade nu ändrats så att de svårslagna X-362:orna hade förpassats till klass I, där de främst hör hemma. År 2001 var ju Tetu IV ofta första båt i mål trots att klass I-båtarna startade fem eller tio minuter tidigare. Men trots denna förändring var konkurrensen mycket hård, vilket vi många gånger bittert fick erfara.

Efter fjolårets mastprojekt var det inte stora förändringar att göra på båten eller utrustningen. Den främsta anskaffningen var utan vidare den nya Garmin 2010 GPS-plottern, som nu gjorde navigeringen ännu enklare och noggrannare än förut. Nyttan i kappsegling visade sig vara många gånger större än vi på förhand kunde ana. Plottern var ett viktigt redskap vid planeringen av strategin, dessutom kunde även små vindkantringar skönjas på basen av â€?kölvattnetâ€?, som plottern ritar på skärmen. Men ännu större var nyttan vid segling i dimma, som vi fick prova på i ett av racen.

I segelväg beslöt vi skaffa en ny hård-vinds maxi-spinnaker i kraftigare duk och en tall-boy från WB. Spinnakern kom väl till användning i flere race, och vi kunde konstatera att den gamla länsspinnakern med säkerhet hade sagt upp kontraktet i de hårda länsarna bl.a. i Gotland Runt och Tallinna Race.

Inne i båten gjordes reparationer på bränsletanken och bränsleslangarna byttes ut. Dessutom gjorde vi en ny navigationspanel.

Sjösättningen var 26.5.

Besättningen var till största delen den samma som föregående år. Henrik var dock tvungen att utebli från flere race på grund av sit arbete till sjöss. Som ersättare för honom hade vi glädjen att få med några nya mycket framstående gastar.

Årets huvudsponsor var igen Bukowski. Den nya spinnakern försågs med en Bukowskis-logo i 7 meters längd. Denna lär ska syns på fem sjömils avstånd, säger våra konkurrenter. Carli Gry sponsade Gotland Runt-fararna med nya PEAK-tröjor.

Båtens botten målades åter med Hempel’s bästa färg, som vänligen donnerades av Hempel. Vår dykargast Thomas "Stenka" Stenius bidrog med en viktig insats genom bottenpolering flera gånger under säsongen. Ibland skedde detta kl. 7 på morgonen samma dag vi hade start. Någon annan gång vid midnatt.

WB Sails Round the Buoys (IMS-ranking) 2.6.

Årets första segling var en häftigt jobbig segling på “bananbanaâ€? med tre starter. Varje start inkluderade tre varv, och varje ben endast 0,9 sjm, härigenom blev det bl.a. 9 spinnaker-manövrar på mycket kort tid. Det var nätt och jämnt att vi fick spinnakern säckad innan den skulle upp igen.

Varken Henrik eller Marcus var med på grund av det traditionella studentkalas-arrangemanget. Vi hade en viss ovana i början och Leif som fungerade som förgast lyckades få genuaskotet på fel sida om spinnakerbommen, vilket gjorde att vi förlorade en minut eller så i första seglingen. Slutresultatet blev två andra platser och en seger. Totalt blev vi tvåa efter Victoria. Den nya spinnakern visade sig vara mycket lyckad.

Espoo – Suursaari Race (IMS-ranking) 7-9.6.

Vi tog en medelmåttig start. Det var spinnaker nästan hela vägen till Hogland. Vid Kotkan Portti låg vi trea med Vinca i ledningen med tio minuters marginal och Manjok två med tre minuter tillgodo. Genom mycket skicklig segling genom de svaga vindbältena bakom Hogland klarade vi oss denna gång mycket bra, och seglade fast Finell och Carabilla, vilka hade kört den kortare banan.

Vid södra udden började det blåsa verkligt hårt ut från land, och vi fick i sista valetet ner floatern. Med den nya spinnakern fick vi maximal speed, och passerade bland annat Jasmina. Vid Kotkan portti låg vi redan i ledningen med sex minuters marginal till Tiare. Vinca och Manjok hade här fallit till sjua och åtta. Vid Kotkan Portti blev det dessutom tjock dimma. Fortsättningen i mål var fortfarande till stor del spinnaker.

Vi gick imål vid 7-tiden på söndag morgon. En fin segling. Vi vann med god marginal. Vår första seger i denna kappsegling! Segern firades omedelbart med några flaskor Prosecco på Michaels terrass i Gäddviken.

Hangö-Sandhamn (IMS-ranking), 140 sjm, 28-29.6.

Antalet deltagare i IMS 2 var 13 inklusive X-99:orna, vilka placerades i vår klass. Vi var minsta båten i klass.

Vinden var i det närmaste sydlig, c. 15 knop, vilket betydde kryss start. Före starten hade vi noga studerat väderkartorna, och gjorde upp vår strategi, som visade sig ge maximal utdelning.
Vi fick en måttlig start, men blev förbiseglade av ett flertal större båtar. Men vid Hanko 1 gick de flesta för långt p.g.a. vindkantring, och eftersom vi hade näsa att vända i tid var vi fjärde båt som rundade märket. Efter Georgs bank blev det slör mot Alma. Vi höll en högre höjd än de flesta av våra konkurrenter, och då vinden vred mot väst vid halva vägen hade vi högre placering. Vi visste att vinden igen skulle vrida söderut, därför var höjden till fördel.

Halva vägen kryssade vi i en allt hårdare vind (3:ans genua + ett rev), och gjorde verkligt bra fart. I enlighet med strategin gjorde vi våra slag söderut tidigare än de flesta konkurrenterna, och då vi gjorde vårt slag tillbaka mot Alma kom den sydliga vinden. Vi gjorde en perfekt höjande kurva under ett slag på c. en timme och sträckte precis upp till Alma och körde förbi Burana och många andra stora båtar. Vi rundade Alma som tredje båt i klass i seglad tid. Endast två X-99:or hann före. Från Alma var vi den enda båten som gick med spinnaker i den dikta slören, vilket vi klart vann på.

Resultatet blev första plats före Vinca med en 20 minuters marginal, dessutom segrade vi over all bland 34 båtar. D.v.s. även Julia III blev golvad.

Gotland Runt (IMS), 340 sjm, 30.6.-2.7.

Vi var c. 40 båtar i vår klass IMS 3, mätetal 655 - 750. Vi var således ungefär i mitten i fråga om storlek. Julia III var minst, och skulle få över 5,5 timmar i respit.

Det lovades huvudsakligen goda vindar från syd och sydväst för hela racet. Riktigt “Tarantella-väder"! Starten skedde i dikt slör med 3:ans genua. Michael gjorde denna gång sitt livs bästa start. Vi var över linjen uppe i lovart och i fri vind bara 3 sekunder efter skottet. Vid Alma rundade vi sannolikt som tredje i klass i seglad tid. Vår fart var fortsättningsvis bra på kryssen i den allt ökande vinden. Vi lyckades arbeta upp oss i lovart så att alla stora båtar som kom bakifrån tvingades passera oss i lä. Vi bytte t.o.m. till 4:ans genua och gjorde ännu bättre ifrån oss. Den relativa vinden var periodvis uppe i 35 knop. T.ex. X-99:an Vinca, som rundade Alma just före oss, blev så långt bakom att de nästan inte syntes mer.

Vid bytet fastnade Juhana med stöveln i genua skotet så att den flög över bord. Det var dessutom Henriks nya Musto M2-stövel, men vi vände inte om för att bärga den. (Juhanas egna stövlar hade redan tidigare fyllts med vatten, därför lånade han Henriks stövlar).

Sjögången började bli verkligt svår, men detta tycktes bara förbättra vår fart i förhållande till konkurrenterna, som allt hastigare försvann mot horisonten i lä och bakom. Både båten och besättningen stortrivdes i det hårda vädret.

Före Gotska Sandön blev vinden mycket varierande, och vi fick byta till både 3:a, 2:a och 1:a, tillbaka till 2:a och 3:a och ännu en gång till 2:a och 1:a. Dessutom revade vi storen ett otal gånger. Det var jobbigt i den krabba sjögången. Speciellt vikandet och säckandet av den styva kevlar-2-genuan tärde hårt på gastarna. Vid Gotska Sandön hamnade vi in i ett kraftigt, lokalt regn som tog vinden av oss för en god stund. Huvudklungan båtar låg långt österut, och hade synbarligen inte men av regnet.

Enligt rapporteringarna vid Fårön låg X-Treme först följd av Shira och Jennifer, men de låg antagligen långt österut ute till havs. Vi rundade som 7:a med Tuulia och Fresco Networking (Finell) som 8:a och 9:a. På basen av vår goda fart under kryssen hade vi nog hoppats på en bättre placering.

På vägen ner mot Hoburgen var vindarna för det mesta måttliga, och vi gick till stor del med fulla segel. Vid Östergarn (57o 30’ 00) rapporterades vi som 5:a med X-Treme i ledningen. De var fortfarande ute till havs, medan vi var helt nära Östergarn, så i själva verket var vår placering nog bättre.

Vinden var nu SW, således full kryss ner mot Hoburgen. På eftermiddagen skulle den vrida mot syd, vilket betydde att man skall ta slaget söderut. Vi gjorde det trots att nästan inga andra båtar syntes till där ute. Vridningen lät dock vänta på sig.

Vi började bli verkligt nervösa. Skulle prognosen verkligen slå fel? Om detta nu skulle gå åt skogen kunde vi kalla taktiken “Hoburgareâ€? i stil med vår “Landsortareâ€? i fjol. Men en stund efter att vi slagit tillbaka mot land kom äntligen vindkantringen, och vi kunde styra rakt mot Hoburgen under c. en timmes tid. Vår fina kurva kom bra fram på GPS:n, enligt bilden här invid. Tyvärr slog vinden emot igen, och vinsten blev sist och slutligen inte så stor. Vi rundade i varje fall Hoburgen som första båt i beräknad tid tätt följda av Julia III och Fresco.

Vinden ökade kraftigt igen, och det blev en hård genua slör i 30 - 35 knops vind mot Knolls Grund med surfar på upp till 11 - 12 knop. Vi bar inte spinnaker, och blev förbiseglade av flere stora båtar. Här var det vattenlinjelängden som avgjorde. Mot slutet lättade vinden något, och vi hissade stormspinnakern vid Knolls Grund för slören mot Visby. Nu höll vi jämna steg med de större båtarna. Michael var i rodret och fick jobba på så att han fick ont i armarna.

Vid Visby blev det blekt som vanligt (dock minst 6 knops vind denna gång), och vi bytte till den nya maxispinnakern för att komma lös. Vi rundade här som 2:a i beräknad tid med Julia III i täten med 2 minuters marginal. Enligt Finells beräkningar hade vi dragit ifrån Fresco med 37 minuter i seglad tid sedan Hoburgen. Detta betydde några minuters ökning i beräknad tid.

Kursen mot Alma var platt läns. Vi skar först rakt norrut och kom snart in i en kraftig vind med styrkan 25 - 35 knop. Den stora spinnakern var svår att köra i den kraftiga sjögången. Plötsligt kom en vindby på över 40 knop (true wind), och det tänkte bli tur vis broachning och kinesare.

Enligt Martins råd gav vi ut på gajen så att spinnakern kom i lä för storseglet, och på detta sätt lyckades vi bemästra den kritiska situationen och rädda spinnakern. Vi tog hastigt ner den och satte upp stormspinnakern, vilken var oändligt mycket lättare att köra. I den kraftiga sjögången vågade vi inte köra med spinnakerbommen helt bakåt, utan var tvungna att "bromsa" något för att minska risken för nya broachningar.

Linjen 58o 30’ 00 rundade vi igen som 1:a (i KSSS:s protokoll står det Vindungen, vilket är fel), denna gång med knapp marginal till Tuulia. Fresco låg här 3:a endast 5 minuter bakom. Julia III var i detta skede 6:a. Ett rykte visste berätta att de skörat en spinnaker.

För att minimera risken vid gippen tog vi ner spinnakern och satte den upp på nytt på motsatta sidan. Vinden var fortfarande kraftig, och vågorna upp till 5 meter. Vår bästa surf gav 15,5 knop enligt GPS:n, vilket torde vara alla tiders rekord för Tarantella.

Då vi hade c. 20 sjömil kvar till Alma hände något otroligt. Vi körde rakt på en Musto M2-stövel, vilken hastigt kändes igen som Henriks!!?

På eftermiddagen skulle vinden vrida mot SW, varför vi placerade oss öster om rhumb linjen. Men denna gång kantrade den mot SSO och avtog något, och vi hade igen platt läns mot Alma. Här förlorade vi många dyrbara minuter. Spinnakerlänsen fortsatte således in imål.

Vi rundade Alma som 2:a med Fresco hela 15 minuter före oss i beräknad tid. De hade således tagit in på oss 20 minuter i beräknad tid sedan 58o 30’ 00. Vi hoppades att vinden skulle mojna, men det gjorde den inte. Fresco vann oss med 10 minuter, medan vår marginal till 3:an Tuulia var bara 5 minuter.

Visst var en andra placering tillfredställande, speciellt då vi igen tog hem Swan-pokalen. Seglingen var denna gång tuff med alla segelbyten och hårda spinnakerlänsar i den kraftiga sjögången. Detta var vårt snabbaste race genom tiderna.

Speciellt kockandet ombord krävde en hel del akrobatik. Den på Tarantella rätt exklusiva menyn kunde trots allt genomföras med undantaget att den sista måltiden uteblev p.g.a. tidig målgång. I stället hann vi på Sandhamns Värdshus redan tisdag kväll.

Tarantella klarade sig också utan några skador eller malörer med undantag av den förlorade Musto-stöveln.

Besättningen var nog mera utpumpad än normalt, trots att det blev bara två nätter. Det blev inte mycket sovet, vilket syntes på vår värdshusmiddag, där en och annan av gastarna började nicka till oroväckande redan vid huvudrätten.

Totalt avbröt över 70 båtar, vilket är c. 25% av deltagarantalet. En oroväckande utveckling inom havskappseglande båtar. Minst 10 båtar fick masthaveri. Då vi kom imål fick vi höra den sorliga nyheten om Argons skeppare. Mycket beklagligt.

Rundningsplaceringarna för de 10 första båtarna var:

BåtFårö57o30’HoburgenVisby58o30’AlmaMål
Fresco 9934311
Tarantella II7512122
Tuulia 8753233
Julia III 5621644
X-Treme11454?5
Carisma 61088766
Walenna II 13466857
Flax 27161010578
Flashlight 201577989
Laura 2112111111910



Helsinki - Tallinna Race (LYS), 42 sjm, 17.-18.8.

Vi deltog också i år i LYS-klassen på grund av jaktstarten, som i hög grad ökar spänningen i tävlingen. Första båt i mål vinner.

Det blåste en stark nordlig vind, så det var spinnakerföring hela vägen. Den nya stora spinnakern kom mycket väl till pass. I de bästa surfarna körde vi över 11 knop. Mer än så orkade Gamla Tunga Tanten inte gå.

Vi startade tillsammans med två andra båtar, en Dehler 34 och en First 35:a. Vi körde helt jämnt med dem ända till Tallinna Madal, efter det blev det en del manövrar, och då blev de bakom oss.

Vi visste att de lättare båtarna säkert hade fördel av medvinden genom bättre surfförmåga, och därför väntade vi oss att nog bli förbiseglade av större lätta båtar mot slutet. Tre båtar i vår klass, bland annat två Ridas 35:or hann passera oss på slutrakan. Dessutom antog vi att flere mindre lätta båtar skulle vara för oss i mål.

Vid målgången var det verkligt trångt om saligheten. Den smala mållinjen ville inte ens räcka till. Hela 15 båtar gick i mål inom samma minut som vi. Det visade sig att en Melges 24 hade vunnit klass LYS 1 med stor marginal, och LYS 4-6 hade vunnits av Lohi 25:an Sunrise med ännu större marginal. Sunrise var i själva verket första båt i mål i LYS-klasserna. Båten kunde närmast förliknas vid ett stort badkar.

Humöret ombord på Sunrise var naturligtvis på toppen. Hela natten igenom sjöng besättningen samma sång: “Karavaanari, karavaanari…on kaikkien kaveri…… Karavaanari, karavaanari…on kaikkien kaveri……â€?

Som vanligt fick vi länge vänta på resultaten. Då de äntligen kom visade det sig att vi blivit trea i LYS 3, trots allt. Vi hade således seglat förbi alla mindre båtar i vår klass. En estnisk Ridas 35:a hade diskats av tävlingsnämnden på grund av att de inte fört lanternor vid målgången.

Ericsson Pentala Race (IMS), 22 sjm, 25.8.

Vid starten blåste det nästan ingenting. Michael tog en bra start, men på första kryssen upp visade det sig att vi tydligt förlorade både i höjd och fart åt våra konkurrenter. Vinden ökade något mot slutet, och vi gick i mål som näst sista i seglad tid. Det var uppenbart att vår segelyta inte räcker till att föra fram den tunga båten då vinden är under 8 knop. Men trots detta kämpade vi på ända i mål. Det visade sig att detta gav utdelning, eftersom vi placerde oss som trea med knapp marginal över fyran och femman.

S & S Race (LYS), 15 sjm 31.8.

I S&S-seglingen hade vi glädjen att ha med Tarantellas första skeppare Heinz. Han fick stå som rorsman under hela kryssen upp till Kytö. Det blåste en god vind, och vi hissade först G3. I sista stund konstaterade vi att G2 nog är det rätta seglet och gjorde ett snabbt byte just före startskottet.

Kryssen från Flisholmen till Kytö gick ypperligt, och vi rundade 10 min före följande båt. På länsen tillbaka (non-spinnaker) hölls tidsskillnaden oförändrad dels p.g.a. ökande vind bakifrån. Seger blev det med några minuters marginal i beräknad tid till en Swan 36:a (LYS-tal 1,13!). Det var 7 båtar med.

Henri Lloyd Race (IMS), 36 sjm, 8.9.

Vi tog en dålig start denna gång men seglade fort upp oss. På kryssen från Östertokan till kassunen hade vi passerat många av våra konkurrenter och rundade som tredje båt i seglad tid och ledde i beräknad tid. På vägen in kan förhållandena inte ha varit lika, eftersom Xanta Maria drog ifrån så pass mycket. Vi blev tvåa och tack vare detta kryper vi bra uppåt i rankingen. Paradox blev 6:a och Caramell 8:a bland 9 startande båtar, så de får inte många nya poäng. Som sjätte gast fick vi med Martin Gahmbergs yngre bror Janne.

Saaristopurjehdus (LYS), 26 sjm, 9.9.

Det blåste nästan ingenting på morgonen och starten blev uppskjuten till kl 13.00. Banan blev dessutom förkortad. Vi seglade runt Rysskär, Lövö och Melkö. Det började med svag kryss, som inte är vår starkaste sida. Ganska snart kom årets tätaste dimma över oss och sikten blev bara 10 - 20 meter. Vi rundade vid Rysskär samtidigt med H2O och en annan mindre båt (LYS-tal 1,15). Med GPS-plottern klarade vi navigeringen utan några problem, men de andra hade inte det lätt.

Navigatören Leif upptäckte snart att vi hade en sidogående ström som förde oss österut, och vi måste styra 10 grader över kurs. Då vi rundade Rönnbusken hade flere båtar seglat vilse. H2O kom imål c. en halv timme efter oss! Vi var själva i mål som andra båt i seglad tid. Elmo, en stor J92:a med mätetalet 1,26 rundade Rysskär c. 4 minuter före oss, men var i mål 15 min före och vann oss med 2 minuter i beräknad tid vilket verkade helt otroligt. Vi fick således nöja oss med andra platsen. Främst får vi tacka GPS:n för ett förträffligt arbete!

Syysseilaus (IMS), 22 sjm, 16.9.

Inför den sista rankingseglingen såg poängställningen mycket intressant ut. Teoretiskt sett kunde vilken som helst av de fyra främsta båtarna (X-Ray, Caramell, Paradox och Tarantella) ta hem ranking-segern. Vi hade de bästa förutsättningarna, och skulle bara behöva segla jämnt med Caramell eller vinna med en placering och bli högst två placeringar sämre än X-Ray. Vid skepparmötet hade varken X-Ray eller Caramell anmält sig, och saken såg allt för enkel ut. Lyckligtvis infann de sig vid starten som efteranmälda, och tävlingen skulle minsann bli spännande.
Banan var den samma som föregående år, d.v.s. en i det närmaste cirkulär bana runt Rysskär och Lövö. Banan seglades två varv i motsatt riktning.

Vi tog en acceptabel start och lyckades bära stormspinnakern i den rätt hårda slören då ingen annan klarade av det. X-Ray hade stora problem, och hamnade ner i lä. Också Caramell fick hastigt ta ner spinnakern. Vi rundade märket vid Melkö jämnt med de stora båtarna i vår klass, och fortsatte med bra spinnakerföring mot Rysskär.

Vi hade nästan hunnit ifatt IMS3-båtarna, vilka startade fem minuter före oss. De otaliga manövrarna på den krokiga banan gick ypperligt med undantaget att spinnakerbommens låstapp hakade upp sig i nocken på sista slören från Rönnbusken mot Rysskär. Trots detta lyckades vi bära stormspinnakern acceptabelt med gajen vilande mot förstaget. Vi höll jämn fart mot t.ex. Paradox. Vi gick i mål som fyra i klass tätt efter Paradox. X-Ray hann i mål 8 minuter före oss och Caramell c. 7 minuter.

På basen av våra preliminära beräkningar enligt PLS-Offshore och respittabellen från Pentala Race skulle vi vinna Caramell med en knapp minut och X-Ray med klar marginal. Paradox hade vi säkert slagit med flera minuter.

Humöret var på toppen och vi räknade med att bli ranking-segrare.

Resultaten lät vänta på sig. På måndag morgon fick vi en kalldush – vi blev fjärde och härigenom föll vi till trea i rankingen! Vi hade t.o.m. förlorat mot Paradox! Detta måste vara fel. Ett samtal till Ari Peltomäki som gjorde beräkningen bekräftade dock att allt var rätt räknat. Orsaken var att man beslutit använda PLS-Inshore (Olympic) faktorerna vid beräkningen, vilket gjorts redan tre år i följd.

Denna baserar sig på 55% kryss, målet ligger uppe i lovart o.s.v. Inte kan en sådan banmodell användas på en cirkulär bana! Nu hade vi bara c. 15% kryss.Två dagar senare upptäcktes att man använt banlängden 22,6 nm i IMS-resultaträkningen vilket var klart längre än LYS-seglingens 22,12 nm föregående dag trots att banan var densamma.

Banlängden är en lika viktig del av PLS-resultaträkningen som själva tidtagningen, därför måste den vara korrekt. En koll på Excel-tabellen visade att vi stiger en placering om LYS-banlängden används i stället. Och härigenom blir vi tvåa i rankingen!

Jag åkte till båten och kollade banlängden på GPS:n. Den visade 22,0 nm. Finells GPS visade också 22,0 nm. Dessutom kollade jag banlängden på flere olika sätt och kom alltid till 22,0 eller 22,1 nm. Jag lämnade in begäran om gottgörelse till juryn.

Efter någon veckas överläggande beslöt juryn godkänna min begäran. Men detta ville inte tävlingsnämnden godta. De överklagade beslutet till Seglarförbundet. Dylik behandling tar dock oändligt lång tid. Regelnämnden höll sitt möte först 12.12. Juryns beslut höll. Det slutliga beslutet tillkännagavs först i februari 2003. Vi blev således trea i seglingen och tvåa i rankingen.

Sokeri Pohjalla (LYS), 20 sjm, 29.9.

Sommarens sista segling var fin med värmande solsken och vackra höstfärger. Vår start lyckades inte helt bra i den svaga vinden. Men vår fina floater hjälpte oss att hastigt passera våra konkurrenter, som främst försökte fånga den svaga vinden med gamla trasor. Inte hann vi dock långt innan de åter tog fast oss med en god vind bakifrån. Det blev således omstart då en tredjedel av banan avverkats. På kryssen lyckades vi kämpa oss till så pass god marginal, att respiten i mål räckte till seger med någon minuts marginal. En fin avslutning på säsongen.

Säsongavslutning

Prisutdelningen för IMS II blev uppskjuten till februari 2003. Av 12 seglingar hade vi fyra segrar, fyra andra platser och fyra tredje platser. Detta var Tarantellas bästa säsong under den tredje Come-back:en. Vi hade också varit den självskrivna segraren i IMS II rankingen. En fin prestation av en 33 år gammal båt!

Last Updated ( Wednesday, 15 February 2006 )
 
< Prev   Next >